|
illustrationer Andreas Wallin, lokalsinne Otto Nelson.
Vår Naturruta så gott vi kunnat återge den...
Här har vi beskrivning om miljön i vårt område. Om kärret, om de olika växter som lever i rutan och vad man kan utläsa om livet i den. Så, luta dig tillbaka och håll alla sinnen öppna. Trevlig läsning.
Kärret|Bottendöd|Litoralvegetation|Förnan|Syrachocker
Kärret
Vårt eutrofa kärr omringas av rik växtlighet. I sprudlande färger sträcker lövskogens mångfald ut sig längs litoralen.
Kärret sträcker sig över ett ca. hundra kvadratmeter stort område med distinkta kanter mot skogen.
Djupet varierar från ca 0,3 m längs kanterna till 2 meter i de djupaste områdena. Vattenytan ligger i nivå med grundvattnet runt omkring. Detta betyder att kärret är naturligt och ingen anlagd dam.
Bottenprover visar lera blandat med sand under ett tunt lager sediment. | 
Grinden ner till vårt kärr. Tyvärr fick vi inte tagit bilder förrän mitten av november. |
Vid provtagningen bubblade illaluktande gaser upp från bottnen. Allt tyder på att dessa gaser är resultatet av en syrefattig nerbrytningsprocess på bottnen. Bakterier som lever på botten bryter ned döda växt- och djurdelar och tillverkar s.k. sumpgas, metangas.
Vissna Kaveldun och Bladvass med Stugbyn i bakgrunden |
Förutom nedbrytarna är bottnen områdesvis livlös, inga växter kan få fäste i den där dyiga bottnen. Precis som i resten av södra Sverige är marken i vår naturruta fattig på kalk. På andra håll där djupet inte är så stort reser sig rikligt med kaveldun över vattnet. Detta tyder på stor näringsrikedom vilket även passar näckrosen och gäddnaten bra.
Vattnet står väldigt stilla, skyddat från vind av skogen och inga direkta vattentillflöden som porlande bäckar etc(som binder upp syre i vattnet). Även detta bekräftas av näckrosen som bara lever i stillastående vatten. Siktdjupet uppmättes till 0,4 m vilket tyder på mycket humus -som det skall vara i en näringsrik sjö. |
Runtomkring sjön fann vi en många typer av legor och potentiellt värdefulla boplatser. En hel del ruttnande stockar liggande och uppluckrad förna m.m. Något som vi saknade vid undersökningen av de biotiska faktorerna var någon typ av stenmiljö, något stengärde eller liknande som många växter och djur har stor nytta utav.
Inte många indikationer fanns på övergödning av typ NPK-gödning eller liknande, t.ex. hittade vi mycket få brännässlor. Har nog mycket att göra med den omringande miljön som mestadels är skog och kärriga orörda och obebodda marker. Inga åkerjordar fanns i närheten.
En negativ observation gjorde vi gällande föroreningarna i vattnet, oljefläckar flöt ovanpå det stiltjeklara vattnet. Hur dessa kommit dit kan vi bara spekulera i, troligtvis avloppsvatten från stugbyn. | 
Några björkar |
Bottendöd
Vårt kärr lider av bitvis bottendöd. Detta beror på att enorm näringsrikedom, även kallad övergödning. Övergödningen orsakar mycket kraftiga algblomningar. Algblomningen blir så pass stor att den konsumerar all näring i sjön. Då når blomningen sin kulm, och algerna dör i näringsbrist. Stora mängder döda alger sjunker till bottnen, större mängder än nedbrytarna klarar av. Vattnet blir syrefattigt i avsaknaden av syreproducerande alger och nerbrytningsprocessen på bottnen konsumerar upp allt kvarvarande syre. Då dör även nedbrytarna, i brist på syre, och koldioxidnerbrytare hittar dit. Dessa bakterier är kemoautotrofer som reducerar koldioxid till metangas. Dessa metangaser frigjordes från bottensedimentet när vi gick i bottnen. Metangas har stark påverkan på växthuseffekten, ca 30 gånger större än koldioxid.
Litoralväxterna
Sjön omringas mestadels av björk och tall med inslag av andra arter. Det gick en distinkt gräns mellan tallen och björkens utbredningsområde. Detta kunde man även tydligt se i skillnaden på förnan under de båda arterna. Eftersom sammansättning måste bero på de träd och växter som lämnar bidrag till den i form av barr, löv, kvistar osv. så måste olika typer av skogar ha olika kryptogamflor i förnan. Vi observerade t.ex. även hur Smörsoppen samt Röd flugsvamp följde tallens utbredning men inte fanns bland björkarna.
Tallen och smörsoppen lever i symbios där smörsoppen bildar mykorrhiza (svamprot) med tallen. Svampens mycel omger tallens rotspetsar och ett utbyte av näring kan äga rum. Svampen får kolhydrater av tallen medan trädet kan utnyttja svampens mycelsystem och underlätta näringsupptagningen. Svampens mycel omvandlar humus till kväverik kompost.
Förnan
Då vi grävde en bit ner i marken för att ta jordprofil och undersöka skiktningen upptäckte vi något intressant.
Vi observerade att profilen var uppdelad i flera skarpa skikt. Överst fanns såklart förnan, sedan mår, här följde ett två decimetrar tjockt lager sand och sedan ännu ett lager mår. Efter detta ett nytt lager sand som fortsatte ner till grundvattnet.
Förklaringen till detta är sandflykt. Under 1400 till 1800-talet hade man svåra problem med sandflykt. Sandstormar svepte in mängder med sand över Ängelholm och framförallt havsbads och Sibirienområdet. För att få bukt med problemet odlade man speciella träd i området som skulle binda sanden. Detta fungerade och en förna växte fram. Vi har bl.a. funnit bergstall, en buskform av tall som odlas just där man vill förhindra sand från att fly. Sedan är det troligt att ytterligare sandstormar ägt rum efteråt och begravt den nya förnan, och att en ny börjat gro ovanpå sanden.
|  |
Sand är mycket näringsrik och växter och djur trivs därför bra i det. Men sands stora kornstorlek gör att det inte kan hålla kvar vatten i sig självt. Vattnet rinner bara rakt igenom. Därför är det svårt för växter att få fäste i sanden, men när det väl är gjort bildas sandiga jordblandningar som lämpar sig mycket bra för växtliv.
Syrachocker
Första gången vi mätte pH föregick några veckors fint väder utan skyfall. Mätningen visade då ca pH 7,1. Det var ett bra och neutralt pH-värde som berättar om en frisk sjö. Andra gången vi var där och mätte pH hade det regnat några dagar innan. Mätningen gav då resultatet pH 6,3, vilket är en chockartad försurning. Vår sjö hade råkat ut för vad man brukar kalla en syrachock. Surt regn hade dragit med sig sjön mot de surare trakterna.
Alla vatten och marker har vad man brukar kalla en buffert, en viss resistents och återhämtningsförmåga från s.k. syrachocker. Detta beror på halten karbonathaltig mineral som finns tillgänglig.
|  |
(1)
Med det sura regnet kommer en del starka syror, framförallt svavelsyra(H2SO4).
Väteatomerna i svavelsyran protolyseras och bildar oxoniumjoner(H3O+) och eftersom svavelsyra är en stark syra går protolysen mellan vattnet och syran nästan fullt ut:
| H2SO4 + 2H2O <=> HSO4- + H2O + H3O+ <=> SO42- + 2H3O+ |
(2) I många fall är det kalksten, CaCO3, som tillsammans med kolsyreprotolyssytemet(H2CO3 <=> HCO3-) står för bufferten. Kolsyra finns naturligt i vatten genom protolys mellan koldioxid(CO2) från luften och vatten(H2O):
| 2H2O + CO2 <=> H2O + H2CO3 <=> H3O+ + HCO3- |
(3)
Den svaga syran kolsyra agerar som katalysator till reaktionen mellan kalkstenen och oxoniumjonerna(H3O+) som ger vätekarbonat, kalciumjoner samt vatten:
| H3O+ + HCO3- + CaCO3 <=> 2HCO3- + Ca2+ + H2O |
Vätekarbonatet(HCO3-) som nu bildats är de joner som är med i den senare neutralisations reaktionen då det sura regnet innehållande starka syror som t.ex. svavelsyra(H2SO4) når sjön.
(4)
Oxoniumjonerna från de starka syrornas reaktion med vatten är de som gör sjön sur. Det är dessa vårt tidigare påvisade buffersystem ska lösa ut. Vätekarbonatet(HCO3-) reagerar med oxoniumjonerna(H3O+) och bildar vatten(H2O) och koldioxid(CO2)
| 2HCO3- + 2H3O+ <=> 4H2O + 2CO2 |
När detta buffersystem är intakt och det finns nog vätekarbonatjoner(HCO3-) för att motsvara den mängd syror som kommer ner i sjön så blir sjön inte försurad. Med är marken kalkfattig och det kommer mycket surt regn tar buffertsystemet snart slut.
(5)
Sjön må vara räddad av kalkstenen. Dock bryts ju kalkstenen upp och försvinner, och den lagrade koldioxiden släpps åter ut i atmosfären och bidrar till ökad växthuseffekt. Försurningen av regnet är alltså en allvarlig sak, fastän sjöarna inte nödvändigtvis blir surare. Förr eller senare kommer karbonatmineralerna såsom kalksten att ta slut, och då kommer sjöarna att surna och dö. Och mycket lagrad koldioxid kommer att ha hamnat i atmosfären.
|
|
|
